Den ständiga vägran
Ett utdrag från en inre diskussion hos en tvillingsjäl på lunchrast.
- En liten nubbe till maten kanske?
- Till lunch?
- Det skadar väl aldrig.
- Jo, det gör det.
- Men lite mer gräddsås då?
- Nä, det är bra nu.
- Bara en liten klick. Jag ser fortfarande en halv köttbulle på tallriken...
- Jag är ju redan mätt.
- Man ska inte lämna mat kvar.
- Nä, det är bra nu.
- Men den där chockladkakan till efterrätt då?
- Jag är ju mätt sa jag!
- Den ser allt smarrig ut.
- Ja, det gör den.
- Beställ den! Ät den!
- Icke sa nicke!
- Snälla?
- Näpp!
- Men en liten ciggeluring efter maten då?
- Det är ju farligt.
- Bara några ynka bloss.
- Men jag röker ju inte ens.
- Då är det kanske dags att prova?
- Tror inte det du.
- Men det var värt ett försök.
- Nä, det var ju just det, det inte var...
- Nästa gång kanske...
Monday, 18 July 2011
Att vägra
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
En ståndaktig själ. Jag hade gett upp för länge sedan. Man känner verkligen spänningen mellan de två, men det verkar vara på ett hjärtligt rått sätt som det kan vara mellan vänner. Bra.
ReplyDeleteHahahaha... så där låter jag med!!! Underbart!
ReplyDeleteSkulle kunna vara en persons dialog med sig själv.... med en luring gäckande bakom ena örat. Kul, uppskattade ordflödet. =)
ReplyDeleteTänker på de där två figurerna Musse Pigg alltid hade på axeln, en djävul och en ängel. Måste säga att ängeln har övertaget här. Själv kan jag aldrig motstå choklad!
ReplyDeleteAtt försöka locka på det sätter kan göra att jag reagerar med att envist hårdnackat säga NEJ!
ReplyDeleteBra dialog!
Bra!
ReplyDeleteTänker också på en inre dialog. Himla bra skrivet.
ReplyDelete