Ett brus

Det började med ett brus

Allting var upplagt så vackert. Chipsen var inköpta, ölen kyld, tipslapparna inlämnade och frugan hade migrän. Bosse knäppte upp en importerad Carlsberg och njöt. Tio minuter till start och dagen i ära hade han tagit på sig sitt matchställ och virat den nyinköpta halsduken runt halsen. Svart och vit med Newcastle United tryckta i stora bokstäver. Det var hans favoritlag i den engelska högsta divisionen i fotboll, Premier League. Han hade förvisso aldrig varit där, men gillade namnet och tyckte de hade riktigt schyssta tröjor. Och så var det en hamnstad hade han för sig. Det var viktigt. Det är där de riktiga människorna bor. “Typ sånna som vet vad de pysslar med å inte snackar en massa skit” enligt Bosse.

Bosse la upp fötterna på soffbordet och slog på teven. Ena handen i chipsskålen och den andra på fjärrkontrollen - det var allt som behövdes. Han zappade lite planlöst tills det bara var någon minut kvar till matchstart. Han orkade nämligen inte höra allt försnack som brukade hålla på en timme innan avspark. Hur tanklösa reportrar dividerade om hur strategin var upplagd, hur offside fällor skulle undvikas eller hur frisparkar skulle slås. Det vet man ju inte förrän matchen startat ändå. Huvudsaken var ju att Newcastle skulle vinna och då spelade det ju ingen roll om så domaren gjorde mål. Så länge det var åt rätt håll, det vill säga.

Matchen gick igång, och så gjorde Bosse. Han levde sig in i varje spark, varje nick. Ja, till och med varje rush på sidokanterna. Han reste sig ur soffan, han satte sig igen. I ena sekunden hytte han med halsduken i luften för att i andra begrava ansiktet i den. Spänningen var olidlig och lagen utbytte målchanser som frimärken på en filatelistklubb. Bosse märkte inte ens att hans fru Märta hade kommit förbi från sovrummet för att se vart allt oväsen kom ifrån.

I halvtid stog det 0-0. Även efter 60 minuter spelade, men sen hände nått. Det började med att kommentatorernas röster utbyttes mot ett dovt brusande ljud. Bara för nån sekund, sen blev ljudet klart igen. Någon minute senare kom det igen. Ett svagt brusande som varade lite längre än första gången men nu med tillhörande flimmer på bilden, sen blev bilden klar igen. När 73 minuter hade spelats av de 90, blev bildenskärmen svart och ljudet dog. Eller snarare, ljudet från teven dog, inte Bosse.

Med ett “Vad i he... nu då” zappade Bosse runt till de olika kanalerna men alla med samma svarta bakgrund stirrandes tillbaka på honom. Han flög upp från soffan och rusade fram till teven. Han knäppte av den och på den. Inget resultat. Han drog ur sladden, satte in den igen men fortfarande ingen bild. Bosse kände hur paniken kom krypandes. Han svor och förbannade teven men teven för blev tyst. Han bokstavligen flög iväg till proppskåpet, men inget verkade vara fel allt var som det skulle.

- Förbövelen, utropade Bosse när han sprang runt lägenheten och följde sladden längst listen.

Märta, som vid det här laget kommit tillbaka från sovrummet tittade tyst på sin kallsvettiga och vilda man i hans försök att återuppliva teven. Han bar runt teven till fyra olika uttag, han drog och vickade på antennen, han bytte batterier i fjärrkontrollen. Inget han gjorde hade dock nån effekt. Efter 10 minuters skådespel, kunde Märta inte hålla sig längre.

- Kan du inte prova mun mot mun metoden?

Bosse svarade inte utan sprang istället ut i köket och kom tillbaka med en gaffel i högsta hugg.

- Nä vänta nu, sa Märta som började ana oråd. Vad ska du med gaffeln till?
- Jag ska fixa teven, fattar du väl!
- Med en gaffel?
- Ja!
- Och hur ska du göra det, hade du tänkt?
- Det är väl nått skit i uttaget.
- Sluta med de här dumheterna nu Bosse!
- Inte nu Märta, inte nu!
- Men du kan ju för helsike inte stoppa en gaffel i uttaget fattar du väl!
- Jo det kan jag.

Och vips låg Bosse utslagen på vardagsrumsmattan, men bara för en stund. Han var snabbt på fötter och gick på teven med halsduken, knytnävar, ölburkar, fjärrkontrolen. Ja, i stort sätt allt han kom åt men inget hjälpte. Han hade förvisso glömt att koppla in sladden igen men vid det här laget spelade detta ingen större roll.

- Nu far fanskapet ut, röt Bosse och ut for teven genom fönstret.
- Ante mig att du inte har 13 rätt ändå, så detta kommer vi dra på din lönecheck ska du veta, sa Märta och gick med bestämda steg in till sovrummet igen och vred om nyckeln.

Bosse satte sig utmattad i soffan och slog på radion.